Är du villig att göra vad som krävs för att bli lycklig och få det du önskar?

I gymnasiet läste jag filosofi, och mycket av de jag lärde mig har jag glömt eller aldrig fått någon som helst användning för, men jag lärde mig också en av de viktigaste saker jag någonsin lärde mig under hela min skoltid. En lektion delgav nämligen får lärare i filosofi  det allra högsta målet hos varje människa: lycka. Så överraskande enkelt att det nästan provocerar. Allt vi önskar oss – en solig sommar, en relation, att våra nära och kära ska må bra, mer pengar, att bli frisk när man är sjuk – önskar vi oss för att vi tror att det kommer att få oss att må bättre. Och våra önskningar bidrar till expansionen av Universum, så när vi önskar – under förutsättning att vi också tar emot – belönas vi med att må bra. Och därför blir vi aldrig tillfredsställda, hur många önskningar vi än får uppfyllda, för så länge vi befinner oss i det fysiska jordelivet är vår uppgift att bidra till expansionen genom våra önskningar.

Gör lidande en lycklig?
Den här kunskapen är egentligen inte särskilt viktig för att förstå att vi alla vill må bra. Det skrivs bok efter bok om hur man blir lycklig, och för den som vill gå ett steg längre finns  de stora religionerna och yoga (nu snackar jag inte enbart om asanas, de fysiska övningar som förutom yogastudior idag hittas på såväl Youtube som gym), som har sina poänger då det ofta grundar sig på Universums lagar, men sen förvrängts och pyntats med diverse lidande (som buddhismens ”allt är dukkha”, vilket egentligen det enda jag minns från min gymnasietids religionslektioner) av förvirrade och olyckliga människor. Ofta består det av stränga regler, asketiskt leverne och olika övningar som, om man är riktigt disciplinerad under en längre tid, ska göra en lycklig för all tid och evighet. Mer än sällan leder det dock snarare till att anhängarna blir olyckliga om de överger sitt inre vägvisningssystem helt för att istället följa sina religioner.

Allt du behöver veta för att bli lycklig
När jag kom i kontakt med Abraham-Hicks bekräftades det jag lärt mig på filosofilektionen nära tio år tidigare, och lärde mig ännu ett förbluffande och näst intill provocerande enkelt fakta om lycka: för att bli lycklig, rikta din uppmärksamhet mot det du tycker om och vill ha mer av, inte det du inte vill ha mer av. Tänk tankar som känns bra, inte tankar som känns jobbiga alltså. Det innebär att ta på sig de föraktade skygglapparna, för inte nog med att vårt fokus avgör vårt känslotillstånd, utan även det vi skapar och få mer av. Undvik att läsa, prata och tänka på krig, fattigdom, punka på cykeln och annat du inte vill ha mer av såvida du inte vill a. bli på dåligt humör b. skapa mer av det, eller annat som får dig att bli på exakt samma dåliga humör.

Det intressanta är att alla vill bli lyckliga, men samtidigt vill många hålla fast i det som gör en olycklig. Vi vill må bra samtidigt som vi vill fortsätta tänka som får oss att må dåligt, såsom att älta det förflutna, bekymra sig för framtiden och grubbla över saker vi saknar kontroll över. Och så länge vi fortsätter tänka dessa tankar som känns jobbiga kommer vi att fortsätta må dåligt.

Vägvisningssystemet vi vägrar att använda oss av
Själv brukar jag ibland när jag pressat mig själv för länge tro att jag måste ha mer energi, men energin kommer som ett resultat av att man slappnar av och höjer humöret, inte för att man ska kunna pressa sig själv ännu mer. Andra dagar blir jag bara trött på att tänka på mer energi eftersom jag är klarsynt nog att inse att jag då bara skulle pressa mig. Motstånd i form av tankar hindrar inte bara det vi önskar från att komma till oss, utan även energin att strömma till oss. Känslorna är vårt vägvisningssystem som talar om för oss när vi gör motstånd respektive tillåter. Ju behagligare en tanke känns, desto mer gynnsam är den för både oss och allt som är Universum. Jobbiga tankar ska kännas jobbiga just för att vi ska undvika dem, precis som att vi rycker undan handen från en varm spisplatta så att vi inte ska få brännskador, tittar bort från starkt ljus för att inte skada ögonen och riskera att bli blinda eller äter när vi är hungriga för att kroppen ska få energi och överleva. Om ni någonsin undrat över vad som är vårt sjätte sinne så har ni svaret här. Känslorna är ett sinne i lika hög grad som lukten, smaken, hörseln, känseln och synen och minst lika viktigt.

Vilken sorts tankar väljer du att tänka?
Du måste vara självisk nog att följa känslorna och strunta i resten, för ingen har någon som helst nytta av dig när du mår dåligt ändå. Men för att bli lyckliga, och dessutom få det vi önskar som ett resultat av det, måste vi tänka tankar som gör oss lyckliga och undvika de som gör oss olyckliga. Vi behöver vara lika kräsna med vilka tankar vi väljer att tänka och vårt fokus som vi är med valet av vilken musik vi väljer på Spotify, vilken mat vi väljer på en meny och vilka kläder vi köper. En vegetarian väljer att inte äta kött eftersom det av etiska, miljö- och/eller hälsoskäl inte känns bra. Lika kräsna behöver vi vara med våra tankar om vi vill leva ett lyckligt liv. Bli  lyckoterianer som väljer bort alla tankar som inte gör oss lyckliga. Allt annat är bortom all logik.

Många tror dock att de behöver någonting särskilt innan de kan vara lyckliga. Träffa någon, träffa den rätte, gå ner i vikt, drömjobbet, högre lön, varmare väder… Men om man låter ens lycka bero på någonting utanför en själv kan inte bara glömma lyckan, utan även det man önskar. Först när man är lycklig utan det kan det dyka upp i ens liv eftersom man då befinner sig på den frekvens som det man önskar sig är på, och glädje är inte ett särskilt högt pris att betala för att få det man vill ha så att man blir lycklig.

Apropå Pinterest…

Dagens kloka ord på Pinterest

Använder ni Pinterest? Jag gör det sen början av året ungefär. Blev peppad efter att Tess skrivit om det på sin blogg här, så alla som inte har koll på Pinterest kan läsa om det i hennes inlägg. En av anslagstavlorna jag följer heter M I N I M A L | ISMS och består av svartvita bilder som med några ord fångar stor visdom, ofta (men inte alltid) helt i linje med det som Abraham-Hicks lär ut om attraktionslagen och livet. Jag tänkte dela med mig av några av mina favoriter från M I N I M A L | ISMS:

 

 

Attraktionslagen och barn

I samband med att jag skrev om mitt vikariat fick jag några kommentarer om barn och attraktionslagen. En av anledningarna till att jag valde att bli barnskötare var för att barn är fantastiska läromästare i så mycket, däribland attraktionslagen. Och bara genom att vara med barnen och följa med i deras infall istället för att säga nej har jag blivit mycket gladare och mer spontan och avslappnad. En eftermiddag när jag gick hem från förskolan slog det mig hur otroligt allvarliga alla ”vuxna” som gick hem från jobbet var. Det var riktigt roande att jämföra med stämningen på förskolan hos barnen.

Allt det vi försöker lära oss för att bemästra attraktionslagen till vår fördel finns redan hos barnen helt naturligt. Därför att det är naturligt. Sakta men säkert lär vi dock oss av med det i vår interaktion med vuxna som levt just det här jordelivet längre och därför anser sig veta mer om hur allt fungerar. Men studera istället barn och jämför med vuxna hur fria de är från motstånd, hur ofta de besöker sitt Vortex och flyter med sin ström av välbefinnande. Och när de fokuserar på en kontrast är de experter på att släppa motståndet fort, istället för att gå runt och bära på det i åratal. Barn bråkar och blir arga och ledsna ofta, men släpper det snabbt och leker snart igen med samma person som var ”orsaken” till deras upprördhet. Vi vuxna däremot är med om något vi ogillar, låtsas att allt är bra och är sen bittra för det resten av livet, alternativt spendera otaliga timmar och pengar på psykoterapi. För det är ju så otroligt omoget att bli arg och ledsen. Eller?

Vi tenderar även att bli överbeskyddande av barn. Att de är fysiskt små och svaga i kombination med att de är så ärliga och därmed verkar så sårbara får vissa av oss att göra allt för de små liven och till på köpet utse oss till deras livvakter och rådgivare. När jag läste om barn som far illa i ämnet Människors miljöer i barnskötarutbildningen satt jag och storgrät och vägrar att läsa Socialt arbete som flera andra i min klass. Barn är så otroligt lätta att tycka om och det är klart att vi vill dem det bästa. Men genom att skydda dem från motgångar och fatta alla beslut åt dem gör vi dem en stor björntjänst och glömmer allt om attraktionslagen.

Meningen med livet
Vårt syfte är att bidra till expansionen av Universum. Det gör vi genom att önska. För att att önskan ska uppstå måste vi först uppleva en kontrast. Exempel: det är vår och du tar fram dina sommarskor. Dina sommarskor är dock så slitna att de inte går att använda. Kontrast: du har inga vårskor → önskan: du vill ha nya vårskor. Här brukar barn fokusera på sin önskan och känna glädjen i den tills en vuxen säger åt dem att det inte går av olika skäl, exempelvis ekonomiska (dock inte om vårskor, förhoppningsvis) och därmed lära dem att göra motstånd mot sin önskan genom att tro att det inte är möjligt. Men utan motstånd så måste vi ta emot, därför att sån är lagen. Det du önskar får du, så till vida att du inte börjar göra motstånd mot det. Det finns med andra ord ingenting du inte kan få, eller göra eller bli, så länge du inte gör motstånd mot det. Om du är sjuk kan du bli frisk. Om du är fattig kan du bli rik. Om du är ensam kan du uppleva gemenskap. Allt avgörs av dina tankar, huruvida de är inställda på det du önskar eller avsaknaden av det. Genom att skydda barn mot kontraster tar vi ifrån dem glädjen i att önska och därmed bidra till expansionen av Universum.

Det högst individuella och emotionella vägvisningssystemet
I föräldrars skyddande av sina barn fattar de beslut åt barnen också. Barn vet att de är fria, och naturligtvis blir de upprörda och kämpar emot när någon talar om för dem att de inte är det. De som uppfostrar auktoritärt har glömt en annan viktig sak som vi visste när vi gick in i våra fysiska kroppar: vägvisningssystemet, som är den enda vägledning vi behöver. Varje ögonblick har vi tillgång till vägledning om vad som är bäst för oss, vad som leder till önskat resultat och om vi är inställda på och därmed tar emot det vi önskar eller om vi gör motstånd mot det. Vägvisningssystemet består av våra känslor och brukar ibland kallas för intuition. Eftersom vi bara kan känna våra egna känslor har vi bara tillgång till vägvisning för oss själva, och ingen annan kan veta vad som är bäst för en mer än man själv. Att lägga sig i andra människors val kan därför aldrig bli bra. Ens egna glädje är det bästa alternativet, och något som känns dåligt kan aldrig leda till något bra.

När vi känner obekväma känslor säger vägvisningssystemet åt oss att vi inte är inställda på det vi vill ha och att vi kommer att få otillfredsställande resultat. Det är precis som vi känner obehag när vi lägger handen på en platta – det bränns och känns för jävligt så att vi ska dra undan handen och sluta orsaka den skada. Och när vi är törstiga känns det skönt att dricka därför att vätska är bra för kroppen när den börjar bli uttorkad. Känslornas roll är precis lika viktiga, om inte viktigare. Och på samma sätt som du inte kan känna om någon bränner sig eller är törstig och fatta beslutet att han eller hon ska dra undan handen eller dricka vatten kan du inte fatta beslut åt någon annan heller. En del hävdar att de gör det för att de vill barnen väl och att de ska bli lyckliga, men ingen blir lycklig av att berövas sin frihet.

Så vad är föräldrarnas roll, om inte att skydda och bestämma över barnet?
Jag pratade med en kvinna med två vuxna barn som sade att hon såg sin roll som förälder som att finnas som ett skyddsnät under barnet. Vi ger barnet trygghet, uppmuntran och stöd i sin entré i det här fysiska livet, utan att tro att vi äger och har rätt att bestämma över det. Det betyder inte att vi ska curla barnen och låta dem bestämma allt. Förutom att man då tar bort kontraster som får individen att önska och därmed utvecklas reducerar man sin egen frihet och lycka, vilket inte alls var vad det handlade om. Abraham-Hicks rekommenderade en gång att man imiterar attraktionslagen, genom att ge barnen det de önskar när man känner att de är i harmoni med sina önskningar och låter bli att ge dem det när man märker att de gör motstånd mot det de önskar.

Här skulle jag vilja avsluta med att jag vet hur attraktionslagen fungerar och en del om att vara barnskötare, för att inte tala om hur det är att vara barn själv, men har ingen erfarenhet av hur det är att vara förälder. Ni som har barn själva får gärna dela med er av tankar och erfarenheter i kommentarerna om föräldraskap och attraktionslagen. Jag tvivlar dock på att någon av mina läsare som är föräldrar vill något annat än sina barn väl, även om det blir lite tokigt ibland (men det finns inget rätt eller fel, och som vi precis konstaterat är kontraster nödvändiga för att önskningar ska uppstå), så det finns ingen anledning att försvara er på något sätt.

Instagram? Instagram.

Hallå! Sju år efter alla andra har jag skaffat Instagram! Här är en länk för alla som tycker att jag är för kryptisk i den här bloggen.

Läsarfråga: Affirmationer med ordet ”inte” ska ju inte fungera… Eller?

Jag fick en fråga på mailen som var något jag tänkt ta upp som inlägg tidigare och som jag finner oerhört intressant, så det blir ett inlägg.
P.S! Jag svarar fortfarande på läsarfrågor, om jag tycker att de tillför något nytt och jag anser att de är intressanta både för mig och läsarna. Jag kommer bara inte att svara på alla, som ni förstår. D.S!

Hej!

Jag råkade halka på ett bananskal och kom in på din blogg (efter att ha sökt på Osho). Mycket givande!

Jag funderar på detta med affirmationen ”Vore det inte fantastiskt om …”

Det där INTE har jag ju lärt mig att man inte ska ha i en affirmation, men det kanske bara gäller som till exempel: ”Jag önskar att jag inte hade värk i kroppen.

Eller vad tror du?

Svar: Jag har också hört det där om att man inte ska säga ”inte”. Skälet som brukar nämnas är att hjärnan inte förstår inte. Abraham-Hicks säger att det här är ett inkluderande Universum, och det man riktar fokus mot får man mer av. Vill man ha äpple och säger man  ”jag vill inte ha banan!” kan man förvänta sig banan och inga som helst stenfrukter alltså. Vill man istället ha äpple får man säga ”jag vill ha äpple” om man ska få det. Det är glasklar logik.

Kul tankeexperiment
En intressant sak är att notera resultaten varje gång man själv eller någon annan säger ”glöm inte”. Själv har jag upptäckt så många gånger att jag glömmer när någon säger ”glöm inte” att jag direkt efter säger ”jag ska komma ihåg”. Vågar man riskera att folk i ens närhet glömmer så kan man experimentera med att säga ”glöm inte” respektive ”kom ihåg” och se vad som händer. En annan tankelek som kan vara kul att experimentera med är att säga ”glöm inte”, eller bara ”glöm” framför någonting man verkligen vill glömma. Jag har testat men minns faktiskt inte om det fungerade eller ej. Se till att se det som en lek bara istället för att ta det på blodigt allvar.

Vad gäller affirmationer och tankar så svarar attraktionslagen på vår frekvens, inte på våra ord. Om en tanke får dig att känna lättnad så spelar det ingen roll vilka ord de innehåller. Ibland innebär det en lättnad att tänka att någon är en idiot, beroende på var man befinner sig på skalan. Då är det ett utmärkt val av ord. Att uttrycka vad man inte vill ha är också praktiskt eftersom man då tydliggör för en själv vad man inte vill ha, och då vet mycket tydligare vad det är man faktiskt vill ha. Det är ju bara att vända på det. Och kontraster är ju till för att stimulera fram nya önskningar hos oss. I vissa fall kan det ge en lättnad att tänka ”jag vill inte ha…”, eftersom det ger en viss känsla av makt, om det var något man saknade tidigare.

Men som sagt är det viktigaste att orden man tänker eller säger känns bra. På en fråga om affirmationer svarade Abraham en gång att det inte handlar om att affirmera, utan att tillåta (allow på engelska) och därför föredrog en allowmation istället, där varje tanke släpper ytterligare lite motstånd och tillåter det önskade att komma till en lite mer.

Frågan du alltid bör ställa dig: ger tanken mig lättnad?
Affirmationer som ”jag är” känns också falska utanför Vortex. Störst nytta gör de alltså när man känner hopp eller en högre känsla på känsloskalan. Om en tanke inte ger dig lättnad, hitta en annan som gör det. Om en affirmation inte ger dig lättnad, hitta en tanke som ger dig lättnad och fortsätt tills affirmationen ger dig lättnad. Allt annat är bara slöseri med tid, energi och riskerar att dra ner din frekvens ytterligare. Det här är anledningen till att många hävdar att affirmationer inte fungerar. De har delvis rätt: affirmationer fungerar inte om de inte känns bra. Men naturligtvis behöver man heller inte rabbla samma tanke om och om igen heller för önskat resultat. Oftast föredrar jag ”jag tycker verkligen om…” eller ”jag älskar verkligen…”, eftersom höjer min frekvens mer och känns mer sanna än att säga att jag är eller har någonting jag inte har. Det är bara att testa sig fram vad som känns bäst för tillfället.

När praktiken inte stämmer överens med teorin
Alltså: om det inte känns bra att säga ”vore det inte härligt om…”, undvik det. Det finns ingen anledning att hålla fast vid något som inte känns bra. Men om det känns bra, kör hårt. Jag har läst framgångshistorier om folk som uppnått sina drömmar genom att rabbla ”inget kan stoppa … från att komma till mig!”, vilket ju är en negation och därmed rimligtvis inte borde ge önskat resultat. Men eftersom den tanken höjde personens frekvens så fungerade det. Förmodligen för att frasen ”inget kan stoppa” för personen ifråga symboliserade ostoppbar snarare än ledde till fokus på att något skulle stoppa det. Det är en fördel om man inte blandar in intellektet och analyserar så mycket, utan går mer på känslorna. Följ hjärtat snarare än hjärnan, även vid valet av tankar och affirmationer (och ”allowmationer”). Och kom ihåg att teorier bara är just teorier och inte nödvändigtvis sanningen medan regler är till för att brytas.

Vikarierande och attraktionslagen i aktion

I måndags förra veckan när jag satt på lektionen ringde de från min gamla praktikplats och undrade om jag kunde vikariera. Visst kunde jag det!När jag kom dit satte de mig vid mellanmålsvagnen för att servera barnen mackor, vilket verkligen tycker om att göra. En femårig kille sade att jag var hans favoritvikarie och en annan sade att han hoppades att jag skulle komma och vikariera ofta, vilket fick mig att smälta. När jag var där lämnade en av pedagogerna över telefonen till mig och sade att det var från en av de andra förskolorna inom enheten. De behövde också en vikarie nästa dag, och självklart hoppade jag in.

Jag trodde inte att barnen på den förskolan kunde vara lika mysiga och fina som på min praktikplats, men det var de! I vår har jag mest jobbat med yngre barn, vilket varit roligt, men inte som när jag praktiserade i höstas på en avdelning med fyra och femåringar (trots att varken miljön eller pedagogerna var någon hit enligt mig). I tisdags kom jag till en avdelning med 3-5-åringar. Jag hade glömt bort hur roligt det var! Jag trivdes som tjuren Ferdinand under sin korkek! Jag vikarierade resten av veckan på förskolan på båda avdelningarna, men även de mindre barnen visade sig vara lugnare, mer intresserade och ha bättre socialt samspel än på min senaste praktikplats. Det kan bero på pedagogerna, eller att de är inne mer och därmed kan öva socialt samspel mer, eller någonting helt annat. Vad vet jag. Jag verkligen älskade att vara där och vill tillbaka dit hela tiden, men någon strejk/konflikt som startat nu innebär att de inte får vare sig nyanställa eller ha timanställda. Nåväl. Jag vet att det kommer mer.

När man får vad man vill utan ansträngning
Jag har funderat på att sommarjobba lite i år när jag inte går i skolan för att ha någonting att göra. Dock har jag hört att de inte brukar behöva så mycket sommarvikarier på förskolor eftersom det ändå är mindre barn. Jag vet att det ordnar sig med ekonomin ändå och tänkte att det jämnar ut sig om jag får vikariera lite i vår och i höst, så det var egentligen bara för att göra någonting, vad som helst. ”Men om jobbet inte kommer lätt till mig så får det vara, det är inte värt det” tänkte jag och vägrade kolla platsannonser. Så tänkte jag inte mer på det. I tisdags när jag vikarierade kom en av pedagogerna med en telefon och sade att biträdande förskolechef ville prata med mig (jag blir verkligen lika förvånad varje gång och tänker typ ”hur vet de att jag är här? Vad kan de ha att säga mig?”). Chefen, som jag träffat förut på praktikplatsen, ringde och undrade om jag hade möjlighet att jobba i sommar under fyra veckor, eftersom en av pedagogerna var bortrest då. De skulle samla barnen från de olika förskolorna i enheten på ett sommardagis och jag skulle ansvara för barnen på min praktikplats, avdelningen bredvid (som jag vikarierat på) och förskolan jag vikarierade på förra veckan eftersom jag redan kände de barnen. Va!? Är det sant!? Hur bra kan det bli!? Det är verkligen så mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig! Jag trodde knappt att det var sant och trodde nästan att jag missförstått något tills den andra biträdande förskolechefen ringde och bad mig komma över och skriva på ett avtal så jag skulle kunna jobba om konflikten fortsätter tills i juli.

Det var aldrig ens min plan att lämna över till attraktionslagen, men eftersom jag hade en sån obunden, avslappnad inställning till det hela löste attraktionslagen det bättre än jag någonsin vågat drömma om. I det här fallet behövde jag verkligen inte göra någonting för att få mitt drömsommarjobb. Förstår ni nu varför ni ska släppa detaljerna, vänner? Fokus på detaljer brukar ofta leda till diverse påhittade tankar om varför någonting inte är möjligt, och hur övertygad man än är om att det är just den här specifika personen, det specifika jobbet eller specifika lägenheten som är det bästa så har vi inte hela bilden, vilket Källan har. Och det är när vi släpper detaljerna och fokuserar mer på känslan av vad vi vill ha som vi får ”tur” i form av att möjligheter vi inte haft tillgång till tidigare från vår låga frekvens, men också inspiration till handlingar som vi aldrig kommit på tidigare (och hade vi det hade de aldrig gett lika tillfredsställande resultat). Enkelt uttryckt behöver vi bara lägga ut vårt känslomässiga rutnät så fyller Källan i med detaljerna. (se mer i inlägg här) Det är någonting som även jag behöver komma ihåg, men i takt med att man släpper taget lite så kommer framgångarna och därmed tilliten, och då kommer ännu mer av det goda i en enda god, uppåtgående spiral.