Fråga: Allt annat verkar så mycket bättre än det jag har

Men om man verkligen ogillar allt som har med sig själv att göra? Att allt annat runtomkring verkar så JÄKLA MYCKET BÄTTRE än det som finns just här, just nu? Jag har gått såhär så länge jag kan minnas, bara väntat på nått i framtiden, nån som kan hjälpa mej, VAD SOM HELST! Det enda det har lett fram till, är ett jäkla hoppande mellan förhållanden, massa påbörjade projekt, en ständig inre panik. Och en sån jäkla stor avundsjuka gentemot allt å andra i min omgivning. Ibland känner jag uppriktigt bara för att… Ge upp. Kasta in handduken liksom. Kram

Svar:  Du pratar om att ge upp, och även om det kanske inte är vad du vill höra så är det en rätt bra sammanfattning av vad jag skulle råda dig till att göra. De säger ju att man ber om råd först när man vet själv vad man ska göra, men att man bara vill ha det bekräftat att det är det rätta.

Kapitulera är att ge upp motståndet, inte att ge upp hoppet
Många människor har nått en vändpunkt först när de har gett upp. För att ta ett exempel drev min vän Maria sig själv till utbrändhet, och det var först när hon gav upp som vändningen kom. Nu är hon den lyckligaste och mest energiska personen över elva år jag vet och hon strålar av harmoni, så man kan säga att hon gör skäl för sitt bloggnamn Harmonia. Själv är det först när jag ”glömt” eller gett upp önskningar som allt helt plötsligt fallit på plats.

Det handlar egentligen inte om att ge upp, utan om att kapitulera, vilket betyder ”ge upp motståndet”. Just nu kämpar du för att simma upp för strömmen medans du sneglar avundsjukt på andra som bara flyter med strömmen och har det bra. Hur skulle det kännas om du testade att bara flyta med för strömmen du också? Bara ett litet tag? Det är en enorm lättnad att kapitulera,  och ju större motstånd, desto större lättnad. Om det ändå skulle kännas bättre att simma uppför strömmen för att du blivit så van vid att det är så livet ska kännas kan du när som helst börja simma för ditt liv igen. Bara att veta att det går att fortsätta med motståndet när som helst gör att det känns lättare att börja flyta med.

Försök inte tänka positivt när du är längst ner på känsloskalan, hitta lättnad
När du tänker tankar som inte är i linje med ditt inre väsen känner du känslor som känns obehagliga. Ju större motstånd, desto större obehag. Här är en lista över hur en skala över känslorna kan se ut:

1. Lycka/Visshet/Styrka/Frihet/Kärlek/Uppskattning
2. Passion
3. Entusiasm/Iver/Glädje
4. Positiv förväntan/Tro
5. Optimism
6. Hoppfullhet
7. Belåtenhet
8. Leda
9. Pessimism
10. Frustration/Irritation/Otålighet
11. Nedtyngdhet
12. Besvikelse
13. Tvivel
14. Oro
15. Förebråelse
16. Modfälldhet
17. Vrede
18. Hämndlystnad
19. Hat/Raseri
20. Avund
21. Otrygghet/Skuld/Ovärdighet
22. Fruktan/Sorg/Depression/Förtvivlan/Maktlöshet

Du kan inte börja någon annanstans än där du är. Bara du kan säga vart du befinner dig för tillfället, men eftersom du skriver att du är avundsjuk på alla så förutsätter jag att du då och då befinner dig på avund, alltså två steg från botten. Om du försöker tänka tankar med frekvensen kärlek och lycka när du känner  avund kommer du bara att öka motståndet och hålla kvar de obehagliga tankarna ytterligare. Därför tänker jag inte be dig att tänka positivt. Jag tänker istället föreslår att du hittar en tanke som ger dig en känsla av lättnad. I det här fallet innebär det hat/raseri, hämndlystnad eller möjligtvis vrede. Det måste vara en tanke som innebär lite mindre motstånd, men som fortfarande känns sann för dig just då. Därifrån strävar du mot ännu en tanke som ger lättnad men samtidigt känns sann för dig, och så ännu en, och ännu en. Det är ingen som helst brådska, och du gör det bara för din egen skull, därför att ingenting är viktigare än att du mår bra. INGENTING. För dig ska det vara högsta prioritet att du mår bra. Bara du har ansvar för hur du mår, på samma sätt som bara jag har ansvar för hur jag mår.

Öva på att må bra lite i taget
Om du övat in de övertygelser som gör så ont under en lång tid kommer du inte att bli av med dem på en kafferast. Men du kommer att må bättre, och för varje gång du mår bra övar du in den frekvensen så att du kommer att vibrera på just den frekvensen allt oftare och under längre tid. Det är bara det att du övat så mycket på övertygelser av en lägre frekvens under så lång tid att det känns som det normala, men det är ingenting du behöver vänja dig vid. Vänj dig istället vid att må bra, lite i taget. När du mår bra hamnar du automatiskt i ett mottagarläge för att ta emot allt det du vill ha, och du får tillgång till idéer som känns självklara och lätta och inspireras till att göra rätt sak vid rätt tidpunkt på rätt plats. Ser du logiken i att när du flyter med får du flyt i livet? När du kämpar emot känns istället allt kämpligt. Du behöver inte lösa något, bara hitta lättnad så börjar du flyta med allt mer.

Nöjd med det som är och ivrig efter det som ska komma
Något som har hjälpt mig väldigt mycket är att vara nöjd med det som är och ivrig efter mer. Det är inte meningen att du ska nöja dig med det du har, för det skulle innebära stagnation, och livet rör sig ständigt framåt. Stagnation innebär död. Samtidigt kan ingen förändring ske förrän du är nöjd med det som är, men det innebär inte att det är för evigt. Det innebär bara att just nu regnar det, men det innebär inte att det kommer att regna för evigt. Sen kommer solskenet. Det är konsten att tillåta. Och när du tillåter kan allt gott, inklusive lyckan, friden och ett lyckligt förhållande, äntligen flöda in i din livserfarenhet.